Vår antikrunda och loppis

Även i år, söndagen den 3 september 2017, upprepade vi succén från förra året, en antikvärdering och med loppis ute på gården. Även i år kunde vi välkomna Peter Pluntky, känd från Leksaksmuseet på Skeppsholmen i Stockholm, och Niklas Cederqvist, konst- och antikhandlare från Stockholm. Som vanligt tog de sig an publikens värdefulla (?) antikviteter med största allvar och en gnutta humor. Allt var inte som man väntade sig, t.ex. en tavla i en vacker ram där tavlan inte var värd någonting men ramen var värde ett antal tusenlappar.

I loppisen bjöds det ut en mängd saker och förhoppningsvis gjordes några goda affärer.

  

2017 års hembygdsdag den 13 augusti

Hembygdsdagen firades i gynnsamt väder. Den inleddes med friluftsgudstjänst under ledning av vår Lorenz Ståhlberg. Klockan 13 var det så dags för visbrytaren och dunderhållaren Ewert Ljusberg att framför sina skrönor, visor och som UNT skriver i klippet bredvid, en och annan snuskig historia. Allt uppskattades av publiken som uppgick till cirka 80 personer, mer än vad vi egentligen väntat oss.

   

Några bilder från 2012

-Invigningen av väg 288 mellan Örby och Hov, 15 september 2012

– Hembygdsdagen, 15 augusti 2012

– Kakkalas vid hembygdsgården, 11 augusti 2012

– Midsommar, juni 2012

– Vårutflykt den 2 juni, till Pythagoras fabrik i Norrtälje och Vira bruk

– ….samt lite diverse bilder

 

Rasbobygdens dag eller invigning av väg 288, 15 september 2012.

Här ser vi alla motionärer som värmer upp
inför loppet på den avstängda vägen.

Startskottet har gått.

Folk vimlade och trivdes i solen.

Citroënbussen Amalia Hy agerade boklåda med
försäljning av nya och gamla böcker.

 

De två arkeologerna från utgrävningarna vid, på och under väg

288 berättade helt kort om fantastiska fynd som gjorts.

Från hembygdsdagen den 12 augusti

Biskop Anders Wejryd samtalar med vår
ordförande Lars-Erik Karlsson.

Landshövding Peter Egardt talade.

Röda Korsets damer håller stort kakkalas
den 11 augusti
2012
För 60 kronor fick man äta så mycket man ville.
106 sorter fanns på faten!!

Kaffe eller hemgjord saft  ingick i biljetten.

Kön in till kakorna var l-å-å-n-g!

Midsommar, juni 2012

Två stora kransar binds av blommor och grönt.
Kristina Jansson i folkdräkt visar hur det går till.

Stången är rest och står nästan stadigt,
– snart börjar dansen!

Samling i gröngräset för pick-nick.

Dessa ljuvliga barn med blomsterkransar i håret….

Vårutflykt 2 juni
gick i hyrd buss och hällande regn till Pythagoras mekaniska fabrik i Norrtälje och Vira bruk där
man en gång i tiden gjorde sablar och värjor bl.a.

Tändkulemotorn Fram från 1914 ådrog sig stort
intresse; den kan faktiskt köras på nästan vad som helst, – margarin går också bra!
Sedan åt vi lunch och fortsatte färden till Vira bruk där
vi fick en guidad rundvandring. En mycket trevlig och intresssant dag!

Vårstädning i maj 2012 vid Gammelgården

Det behövs många frivilliga krafter för att hålla Gammelgården i stånd! Vi skulle nog behöva bli
några fler….

Gillesvärdinnorna som alltid ställer upp och serverar
mat eller kaffe vid våra möten och vid festliga tillfällen.

Spelmanslaget spelar några låtar på årsmötet i
maj 2012.

 

Vårutflykt till Björkö maj 2014

Lördagen de 24 maj var vi en full busslast som avreste från Gåvsta mot, i första hand Härjarö, för att där byta till en chartrad båt för vidare färd till Björkö och Birka

Vid Härjarö´s brygga fick vi vänta en stund på att båten skulle komma. Den hade fastnat vid en lite misslyckad broöppning av Hjulstabron. Det gick dock ingen större nöd på oss där i solskenet. Efter att vi sedan hade gått ombord på båten Havsörnen, fick vi en god lunch under överfarten till Björkö.

 

Väl på Björkö möttes vi av av en tidsenligt klädd, mycket trevlig, guide, som skulle visa oss runt i den tidigare staden Birka med omgivningar. En stad, definierade han, som en större samling av människor och hus, där människorna inte levde på jordbruk, utan t.ex handel eller hantverk.

Birka anlades i slutet av 700-talet e.Kr och beboddes under cirka 200 år. I slutet av 900-talet e.Kr övergavs staden av, enligt många, okända skäl.
Vår eminente guide hade dock en egen teori.

Hans teori var att en dansk här var på väg upp till Uppsala för att kriga mot svearna. Svealand var då det enda sammanhållna ”kungariket” i Sverige. Till Svealand hörde bl.a. både Gotland och Öland. På vägen upp mot Uppsala passerade den danska hären även Birka. Birka var då en stad som var förhållandevis starkt befäst. För att inte riskera att Birkas krigare senare skulle kunna falla danskarna i ryggen, passade de för säkerhets skull, på att slå ut Birkas armé när de ändå hade vägarna förbi.

Istället för att bygga upp Birka igen, så flyttades staden till dagens Sigtuna. Sigtuna byggdes i slutet av 900-talet, ungefär samtidigt som Birka ”försvann”.

Under Birka´s tid som stad fanns det i hela norra Europa endast totalt fyra eller fem städer.

 /text Christer Jansson, foto Manda Björling

Rasbo Stenar är invigda

Vid bygget av den nya väg 288 hittades många intressanta fornlämningar, bland annat i närheten av den nya rondellen vid Skeke. Bland dessa fornlämningar fanns ett antal stora stenar med olika typer av inskriptioner. Några av dessa stenar har sparats och ligger nu på höjden mellan gamla och nya väg 288 alldeles vid Skeke-rondellen.

På höjden, där stenarna ursprungligen låg, har människor bott och verkat ända sedan platsen steg upp ur Littorinahavet för cirka 3000 år sedan och ända fram till åtminstone 600-talet e.Kr. Under vissa perioder har man bott här, under andra perioder har platsen använts som en kultplats.

Två av de stora stenar som nu har sparats låg ursprungligen vid Strömmen, cirka 700 meter härifrån mot sydväst. Båda är lite trekantiga till formen med spetsen uppåt. De låg något tiotal meter ifrån varandra, precis som idag, i väst-syd-västlig riktning. På båda stenarna finns det på ena sidan ett inristat lodrätt streck. Vad pekar stenarna mot? Är det en plats? En astronomisk händelse? Något annat?

En mycket stor sten ligger fortfarande kvar på sin ursprungliga plats uppe på höjden. Den var för stor för att kunna flyttas även med dagens maskiner. På stenen finns ett antal skålgropar. Skålgropar anses ha haft en rituell betydelse, på andra platser har man även i sen tid offrat bl.a mynt, i dessa gropar.

På den fjärde stenen finns ett antal olika inristningar. Stenen är relativt platt på toppen. På denna platta yta finns det bland annat tre raka streck som visar mot solens position vid vintersolståndet i slutet av december. Det första strecket pekar mot den plats där solen gick upp, det andra är i riktning mot solens högsta punkt och det tredje pekar mot platsen där solen gick ned vid årets kortaste dag. Det var viktigt att kunna veta när årets kortaste dag inföll. För att säkerställa att solen åter skulle komma tillbaka och värma igen, behövde man nämligen offra då. På stenen finns det även ett par andra streck som eventuellt skulle kunna vara en stäv på ett skepp, förutom många skålgropar.
När man vid utgrävningen undersökte stenen, kunde man se att jorden runt stenen tidigare hade hade blivit uppgrävt och sedan blivit återfylld igen. För att strecken på stenens yta bättre skulle peka mot solens positioner även i höjdled, hade bronsåldersmänniskorna tydligen lyft stenen på ena sidan och lagt under mindre stenar för att på så sätt vinkla stenytan till rätt läge.
Det är fantastiskt vilket arbete man har lagt ned, stenen väger nämligen runt åtta ton!

Vid invigningen av Rasbo stenar den 11 augusti 2014, som en del i Rasbo kulturvecka, berättade Fredrik Larsson från Riksantikvarieämbetet om stenarna och vad man i övrigt hade hittat på platsen.

/text och foto Christer Jansson

Kakkalas och Hembygdsdag den 16 och 17/8 2014

Kakkalaset på lördagen har blivit en mycket välbesökt tradition vid Rasbo hembygdsgård. Dagen efter, på söndagen skulle Jacke Sjödin ha varit det stora dragplåstret på hembygdsdagen, men hur blev det egentligen?

Jo, lördagens kakkalas, som Rasbobygdens Rödakorskrets stod för, var som vanligt helt suveränt. Om du bara betalade 60 kronor så fick du äta så många kakor du ville. Det fanns i år 116 olika sorter att prova!! Trots hela 500 besökare, och tidvis lite köer, flöt det hela på mycket bra.

Hembygdsdagen på söndagens började med en friluftsgudstjänst med kyrkkaffe, för att senare gå över till uppträdanden och frågesport.

Dagens huvudattraktion bland uppträdandena skulle vara kåsören och fem-barnspappan Jacke Sjödin. Men efter att Rasbo Spelmanslag hade avslutat sitt uppträdande och Jacke skulle ta vid, blev det en stunds tystnad. Var är Jacke? 

Jo, så småningom visade det sig att Jacke stod hemma och gräddade pannkakor, det gör han tydligen ganska ofta fick vi höra senare. Nu var tydligen den största orsaken till hans sena ankomst att han hade haft semester en lååång tid, och helt kopplat bort det där med arbete. Efter påstötningen hoppade han i alla fall i bilen, och dök upp vid Rasbo hembygdsgård en knapp halvtimme senare än planerat. Publiken satt då fortfarande snällt kvar och väntade.

Efter en bejublad beskrivning av hur livet kan te sig för en kåserande fembarns-pappa, där vi bland annat fick veta att allt här i livet som går fel, bara är ett till för att kunna skriva ett kåseri om det!

Jacke’s sena ankomst ”det har aldrig hänt förr”, skulle givetvis också bli ett kåseri i kommande lördags Uppsala Nya Tidning.

  /text Christer Jansson, foto Lars-Erik Karlsson

Musikkafé med Carina Jaarnek i Rasbo församlingshem, 8/3-2015

Det är sen lördag eftermiddag. I morgon kväll kommer Bobo´s orkester för att spela och underhålla. Allt är klart inför morgondagen; – Lokalen är bokad – Annonsen i Uppsala Nya Tidning under Föreningar publicerades idag – Morgondagens blänkare under Söndagsguiden i Uppsala Nya Tidning är bokad och klar – det är bara att börja att förbereda kaffet och smörgåsarna.
MEN! Då ringer telefonen och en hes röst i andra ändan säger; ”Hej, det här är från Bobo´s orkester. Vi är helt utslagna av förkylning, jag är så hes så att jag kan knappt prata och än mindre sjunga i morgon. Vi måste ställa in konserten”.

 Katastrof! Vad ska vi göra nu? Ska vi avboka allting? Men det är inte så lätt att komma ut med information till alla att det är inställt, med bara en dags förvarning.
Men allt löser sig trots allt på ett mycket bra sätt. På förslag från Bobo´s orkester kontaktar vi Carina Jaarnek. Carina Jaarnek har varit med i musikbranchen i många år och spelat det mesta inom populärmusik; Hon har, sedan många år, en egen dansbandsorkester som spelar ihop nu och då, Har varit med på Svensktoppen med ett antal låtar, Har varit med i den svenska Melodifestivalen, Har även spelat in en CD tillsammans med Elvis Presleys gamla musiker. Hon är med andra ord en mycket bred artist.
Ruth Pettersson, som är vår egen nöjesarrangör, ringer upp Carina för att höra om hon skulle ha möjlighet att komma över till oss och spela i mogon kväll. Javisst! Jag kommer gärna!
Underbart, då har vi trots allt lyckats att få till ett program till i morgon. Och vilken ersättare se´n!
Hur gör vi då nu för att få ut information, till i varje fall så många som möjligt att Carina Jaarnek kommer istället. Jo, vi har ju e-postadresser till ganska många i Hembygdsgillet, så vi skickar iväg ett mail till alla dessa. Sedan håller ju Jennie Mattsson ju också i en Facebook-grupp inom Hembygdsgillet. En blänkare där också, så har vi i alla fall lyckats att nå ganska många, och för de övriga som kommar får det bli en, förhoppningsvis trevlig överraskning.

Och det blev verkligen även en trevlig kväll, med allt från allsång med Evert Taube-låtar och några Elvis-låtar, över dansbandslåtar och Svensktoppslåtar, till lite mer jazziga toner.
Det blev en mycket uppskattad ersättare.
Efter uppträdandet ringlade sig kön lång för att om möjligt få köpa en signerad CD-skiva, och dessutom få en kram av Carina.

/text Christer Jansson, foto Ruth Pettersson

Vårutflykt till Kalle Jularbo-muséet och ett skolmuseum i Morkarla, maj 2015

Utflykten till Kalle Jularbomuséet i byn Rasten och besöket i det gamla skolmuséet i Morkarla var mycket lyckad. En verkligt engagerad man berättade och visade sina samlingar, ett helt livsverk ihopsamlat på fritiden, som rörde allt som hade med Calle Jularbos liv och gärning att göra.

Efter det åkte vi till det gamla skolmuséet i Morkarla där en likaså mycket engagerad före detta mattelärare visade och berättade hur en skoldag tedde sig förr i tiden. Långa skolvägar, kalla klassrum, för många barn på ett och samma ställe, aga – ja, inte var det särskilt mycket roligare förr…

Det var dock förvånande att det var bara fyra personer som hade mött upp till den här trevliga utflykten, förra året fyllde vi en hel buss när vi åkte till Björkö! Hoppas att det blir bättre uppslutning till nästa år!

/text Manda Björling

Författarkväll: Indelningsverket och soldattorp med Kristina Berglund, 15/11 2015

På söndagkvällen besökte Kristina Berglund oss, för att berätta om det militära indelningsverket och om soldattorp i Uppland. Kristina Berglund har givit ut en bok ”Soldattorp i Uppland” till vilken hon har dykt djupt ned i Krigsarkivets tusentals dokument och protokoll för att samla material. Resultatet blev en bok som levandegör hur det var att leva på ett soldattorp under indelningsverkets drygt tvåhundraåriga historia.

Huvudtanken med Karl XI:s indelningsverk var att få en egen fast svensk armé istället för de dyra legoknektar som man tidigare anlitade.

I Uppland fanns det totalt cirka 1200 soldattorp, av vilka 30 stycken fanns i Rasbo. Varje soldattorp med en täppa, byggdes och underhölls av en så kallad rote. En rote bildades av en bondgård, eller om det var mindre gårdar, av flera bondgårdar tillsammans.

Möjligheten att få en egen bostad och kunna gifta sig, lockade många fattiga pojkar till att bli soldat. Storleken och standarden på torpen skulle egentligen vara lika överallt, med bland annat en boyta på cirka 30 kvadratmeter, men hade man många barn kunde det nog bli ganska trångt.

Många torp sköttes om bra av sina rotar medan det i andra fall var sämre. Här är ett syneprotokoll från år 1895, från den torpbesiktning som genomfördes vart tredje år:
”Wäggarna äro till endar murkna, golfven dåliga bör omläggas med ny plank, panelerna felaktiga, rappningen å väggarna delvis borta, fönsterkarmarna delvis murkna, utanfasadern å fönstern dåliga, ytterdörren oduglig, spismuren oduglig för eldning, taket delvis sönder och murket, hufven å taket och vindskidor murkna och delvis saknas.” Hu!!

Av de 30 soldattorp som har funnits i Rasbo finns det idag kvar sju välbevarade torp, det torp som besiktades ovan, är förmodligen inte ett av dem.

 

/text och foto Christer Jansson