Vid bygget av den nya väg 288 hittades många intressanta fornlämningar, bland annat i närheten av den nya rondellen vid Skeke. Bland dessa fornlämningar fanns ett antal stora stenar med olika typer av inskriptioner. Några av dessa stenar har sparats och ligger nu på höjden mellan gamla och nya väg 288 alldeles vid Skeke-rondellen.
På höjden, där stenarna ursprungligen låg, har människor bott och verkat ända sedan platsen steg upp ur Littorinahavet för cirka 3000 år sedan och ända fram till åtminstone 600-talet e.Kr. Under vissa perioder har man bott här, under andra perioder har platsen använts som en kultplats.
Två av de stora stenar som nu har sparats låg ursprungligen vid Strömmen, cirka 700 meter härifrån mot sydväst. Båda är lite trekantiga till formen med spetsen uppåt. De låg något tiotal meter ifrån varandra, precis som idag, i väst-syd-västlig riktning. På båda stenarna finns det på ena sidan ett inristat lodrätt streck. Vad pekar stenarna mot? Är det en plats? En astronomisk händelse? Något annat?
En mycket stor sten ligger fortfarande kvar på sin ursprungliga plats uppe på höjden. Den var för stor för att kunna flyttas även med dagens maskiner. På stenen finns ett antal skålgropar. Skålgropar anses ha haft en rituell betydelse, på andra platser har man även i sen tid offrat bl.a mynt, i dessa gropar.
På den fjärde stenen finns ett antal olika inristningar. Stenen är relativt platt på toppen. På denna platta yta finns det bland annat tre raka streck som visar mot solens position vid vintersolståndet i slutet av december. Det första strecket pekar mot den plats där solen gick upp, det andra är i riktning mot solens högsta punkt och det tredje pekar mot platsen där solen gick ned vid årets kortaste dag. Det var viktigt att kunna veta när årets kortaste dag inföll. För att säkerställa att solen åter skulle komma tillbaka och värma igen, behövde man nämligen offra då. På stenen finns det även ett par andra streck som eventuellt skulle kunna vara en stäv på ett skepp, förutom många skålgropar.
När man vid utgrävningen undersökte stenen, kunde man se att jorden runt stenen tidigare hade hade blivit uppgrävt och sedan blivit återfylld igen. För att strecken på stenens yta bättre skulle peka mot solens positioner även i höjdled, hade bronsåldersmänniskorna tydligen lyft stenen på ena sidan och lagt under mindre stenar för att på så sätt vinkla stenytan till rätt läge. Det är fantastiskt vilket arbete man har lagt ned, stenen väger nämligen runt åtta ton!
Vid invigningen av Rasbo stenar den 11 augusti 2014, som en del i Rasbo kulturvecka, berättade Fredrik Larsson från Riksantikvarieämbetet om stenarna och vad man i övrigt hade hittat på platsen.